Tingvalla

På lördag tar Tingvallas 103-åriga idrottshistoria slut.

Lördagen den 17 september avslutas den klassiska arenans långa historia med division 1-matchen mellan IF Karlstad och Norrköpingsklubben Sylvia.

Tingvalla IP invigdes med friidrotts-SM 1919.

Stora Valla i Degerfors och Färjestads ishallar i all ära, men ingen annan värmländsk idrottsarena bär på så lång och innehållsrik historia som Tingvalla i Karlstad.
Den 16 augusti 1919 invigdes Tingvalla IP. På programmet stod Värmlands dittills största sportarrangemang. Två dagar med SM i allmän idrott, som senare kom att kallas friidrott.
Innan dess fanns det idrott i residensstaden, men ingen ordentlig idrottsarena. I den svenska idrottens barndom, början på 1900-talet, ansåg både stat och kommuner att sportande var ett särintresse, som borde klara sig på egen hand, utan allmänna medel.

Den allmänna idrotten och de flesta andra av dåtidens sporter i Karlstad hade man utövat på framför allt Malmtorget (i dag en grön park) i stadsdelen Klara. Men när IFK Karlstad fick förtroendet att arrangera landets tolfte SM i allmän idrott, den 26-28 augusti 1907, gjorde man istället i ordning en tillfällig idrottsplats på Kotorget på Våxnäs, på det område där den stora kontorsbyggnaden Karolinen i dag finns. Grus- och stenbelagda Malmtorget dög inte.

Trots att Karlstad fortfarande saknade en ordentlig idrottsplats lovade Svenska idrottsförbundet (föregångaren till Svenska friidrottsförbundet) att IF Göta, som bildades 1904, skulle få arrangera SM 1919. Då blev det bråttom.

Mark i norra Klara

Redan 1907 hade läroverksrektorn Axel E Dahlman motionerat om att Karlstads stadsfullmäktige skulle anlägga en ny idrottsplats, men först 1916 överlät staden ett område i norra Klara för detta framtida ändamål. På marken hade tidigare A F Larssons repslageri och Nya åkeriets islager funnits.

Att en enskild förening skulle bekosta och bygga en ny idrottsarena värdig ett SM skulle vara otänkbart i dag. Men så var det då. Stadens ledande män ansåg att man gjort sitt när man upplåtit marken.
Göta hade gott om frivilliga krafter men inte om pengar.

Det bildades en idrottsplatskommitté med Götas ordförande Oscar Starck i spetsen. Kommittén inordnades under stadens idrottsnämnd där Karlstads sparbanksdirektör Ragnar Tjerneld var ordförande.

IF Götas styrelse omkring 1908. Oscar Starck, stående längst till vänster hade just kommit till föreningen. 1909 efterträdde han Fritz Svensson (i mitten i övre raden) som ordförande. Starck blev 1918 Värmlands fotbollförbunds förste ordförande.

Det var i första hand Starck och Tjerneld som ordnade fram de nödvändiga pengarna till idrottsplatsen. Sveriges centralförening för idrottens främjande, som hade bildats 1897 och fram till 1900 hette Sveriges allmänna idrottsförbund, bidrog med en större summa. 1913-1931 var det både centralföreningen och Riksidrottsförbundet som fördelade statsbidragen till svensk idrott. Därefter blev det bara RF.

Tjernelds Karlstads sparbank och Wermland enskilda bank sponsrade också idrottsplatsbygget i residensstaden. Det blev en kapplöpning mot tiden. Bygget pågick ända in på invigningsdagen. Idrottsplatsens första läktare, som Oscar Starck själv hade bekostat, var bland det allra sista som snickrades. Läktaren kostade 3 500 kronor och efter många år lär Starck ha fått tillbaka den osäkra investeringen.

Atleter i toppklass

Trots den intensiva slutspurten med byggarbetena hade Nya Wermlands-Tidningen redan den 14 augusti rubriken ”Allt klart för lördagens och söndagens stora tävlingsfest. Nya idrottsplatsens banor i gott skick”.

Carl Johan ”Massaa” Lind, dubbel SM-vinnare 1919, har stått staty bakom en kortsidesläktare på Tingvalla IP.

NWT väntade också idrott i toppklass.

”Svenska mästerskapstävlingarna å Karlstads nya idrottsplats, då alla Sveriges främsta idrottsutövare kommer att mötas, lovar att bli den mest intressanta tävling som hittills hållits på värmländsk botten”.

”Idrottsplatsens banor äro, tack vare ett energiskt arbete sista tiden under idrottsinstruktör Martin Janssons sakkunniga ledning och då därtill idrottsmännens form synes vara brilliant kan man förutspå något non plus ultra”. Med det senare menades oöverträffat.

Dåtidens idrottspublik var inte bortskämd med faciliteter, men nu kunde NWT berätta om sådana.

”För publiken har sörjts på bästa sätt. En läktare har uppförts rymmande bortåt 700 personer, varjämte runt banan ordnats sittplatser, cirka 1 000 stycken. Dessutom ståplatser i mängd”. Under senare år har SM-tävlingarna inletts på fredagskvällar och fortsatt med heldagar lör- och söndagar. Men 1919 räckte det med en kväll och en dag. Dels var lördag åtminstone en halv arbetsdag för de flesta, dels var inte startfälten så stora och dels fanns inte några kvinnliga tävlande med. Friidrotts-SM för damer blev det först 1928.

Allmän flaggdag

Hur många som såg invigningen och SM 1919 är ovisst. NWT berättar bara om ”tusentals” åskådare och på den enda bild som tycks finnas bevarad från mästerskapsdagarna ser det rätt tätbefolkat ut. Hur som helst var det en mycket stor händelse i Karlstad och allmän flaggdag i staden.

Invigningen inleddes med att musiker från grannen Värmlands regemente, som flyttat in till staden från Trossnäs sex år tidigare, spelade. Därefter talade idrottsnämndens ordförande Ragnar Tjerneld och åtminstone mellan raderna kunde man skönja besvikelse över Karlstads stads insatser för att bygga idrottsplatsen. Arbetstimmarna och pengarna kom inte från stadsledningen.

Tjerneld tackade dock Karlstads stadsfullmäktige för marken. Men hade det inte varit för anslagen från Centralföreningen för idrottens främjande och de två regionala bankerna hade marken bara legat där, utan kolstybbsbanor och byggnader. Han tackade självklart också alla de frivilliga som slitit för att få idrottsplatsen klar i tid.

Bankdirektör Tjerneld passade även på att uttala en förhoppning om att idrottsplatskommittén ”nu ej skulle lämnas i sticket vid utförandet av det som återstår”. Idrottsplatsen krävde mer pengar och jobb för att bli helt klar och passningen till stadens styrande var ganska tydlig.

Själva invigningstalet höll borgmästare Karl Josef Lindholm, men det refererades inte i NWT. I tidningen kan man bara läsa att borgmästaren invigde platsen ”med några ord och utbringade ett fyrfaldigt leve för konungen (Gustaf V) och fosterlandet”.

Därefter sjöngs nationalsången och så kunde SM-tävlingarna starta.

Olympiska medaljörer

I de tidigare NWT-texterna hade det bara stått Karlstads nya idrottsplats. Men fyra dagar efter SM:s avslutning dyker namnet ”Tingvalla” upp och med citattecken. Så som man förr omgav smeknamn, bok- och filmtitlar samt båtnamn. Det kanske var så att namnet både var så nytt och kunde blandas samman med annan Karlstadshistoria, att NWT inledningsvis valde att markera med citattecken.
Tingvalla, som först stavades Thingwalla och hette Thinguallum på latin, var ju egentligen namnet på den tings- och handelsplats som senare blev Carlstad och Karlstad.

Men att Tingvalla idrottsplats fanns som namn redan vid invigningen råder det inga tvivel om. Det finns det till och med bildbevis på. Visst fanns det svenska idrottsstjärnor redan 1919, men inte alls på samma kändisnivåer som i mer modern tid. Flera av deltagarna i SM 1919 hörde faktiskt till världseliten. Ett år senare var det ju OS i Antwerpen och flera av medaljörerna i Karlstad fanns även på prispallarna i Belgien.

Ett nytt svenskt rekord fick Karlstadspubliken se. Det var Nils Engdahl från Stockholmsklubben Järva som sprang 400 meter på 49,1.
Polisen Carl Johan ”Massa” Lind var Värmlands störste friidrottare 1919 och han vann såväl viktkastning som slägga.
Det tredje värmländska SM-guldet 1919 tog stavhopparen Georg Högström, IF Göta.

Ekonomisk förlust

Trots framgångarna med bygget och tävlingarna gick SM med storförlust för IF Göta. Byggkostnaderna var inräknade i mästerskapsbudgeten och bidragen från de tre huvudsponsorerna hade inte alls räckt till.

Snart hade Karlstadsklubben ett underskott på hela 16 000 kronor vilket motsvarar cirka 300 000 i dagens penningvärde.

I det läget blev Götaordföranden Oscar Starck även politiker och lyckades få staden att punga ut med 10 000 kronor i underskottsbidrag. Starck var oavlönad intendent för Tingvalla IP fram till 1922 och tack vare allt annat sparande plus lån fixade IF Göta till slut finanserna.

Under många år avgjordes därefter stora friidrotts-SM på Stockholms stadion, men när fler städer fick ansöka om arrangörskapet blev Tingvalla åter mästerskapsarena 1975, 1990, 2004 samt vid 100-årsjubileeet 2019 (på dispens eftersom arenan egentligen inte längre klarade kraven).

Flera mindre SM i friidrott har också arrangerats på Tingvalla genom åren. Exempelvis kvinnliga SM, lag- och mångkamps-SM.

Nisse Nilsson, Ingemar Johansson och Gunnar Nordahl var 60-meterslöpare på Tingvalla 1959.

Galor i världsklass

Dan Waern presterade världsrekord på Tingvalla 1959.

IF Göta har också arrangerat många friidrottsgalor som lockat en hel del världsstjärnor och storpublik (snitt 7 700 åskådare på 1950-1960-talen). Först kallades de Amerikagalor, därefter Götagalor och på senare år Grand Prix.

På galan den 21 augusti 1959 presterade Dan Waern världsrekord (2.17,8) på den udda distansen 1 000 meter.

1999 var häcklöperskan Ludmila Enquist stor publikfavorit på Tingvalla och på galan 2002 peakade svensk friidrott med världsstjärnor som Carolina Klüft, Stefan Holm, Sanna Kallur och Kajsa Bergqvist. Christian Olsson satte svenskt rekord i tresteg, 17,64.

Den 2 september 1959, arrangerades Ingogalan på Tingvalla. Det var Ingemar Johansson, världsmästaren i tungviktsboxning som var på turné. ”Ingo” intervjuades, uppvisningsboxades mot brodern Rolf och sprang dessutom ett 60-meterslopp mot ishockeystjärnan Nisse Nilsson och Gunnar Nordahl.

Det var extra stort publikintresse när Gunnar Nordahl spelade på Tingvalla.

Enda herrlandskampen

Gunnar Nordahl och Nisse Nilsson, ”Kubik”-forwardar 1959.

Den 12 juni 1939 spelades det fotbollslandskamp mellan Sverige och Litauen i Karlstad. Värmlands första och hittills enda fotbollslandskamp för herrseniorer. Troligen berodde utlokaliseringen på att Tingvalla 20-årsjubilerade. Redan då var arenan egentligen för liten för en ordinär landskampspublik.

Trots dåligt väder kom 5 631 åskådare till Tingvalla. Nytt publikrekord för värmländsk fotboll. Sverige vann med 7-0 och landslagsdebuterande Degerforsbacken Erik Lundin gjorde ett av målen, på straff.

40 år senare lyckades Karlstads BIK engagera Italienproffset Gunnar Nordahl som spelande fotbollstränare. Han skapade en hel del extra fotbollsintresse i solstaden, men efter ett och ett halvt år drog han vidare till en gammal arbetsgivare, Degerfors IF. Nordahl lär dock vara den mest välmeriterade spelaren som beträtt Tingvallagräset.

”Kubik” nådde aldrig allsvenskan och det har inte heller efterföljarna som haft Tingvalla som hemmaplan gjort, Karlstad BK, Hertzöga, Carlstad United samt IF Karlstad.

Världsstjärnan Anja Mittag hade Tingvalla som hemmaplan.

Mittag i Qbik

Till rikets högsta liga nådde emellertid Qbik, som gjorde Tingvalla till damallsvensk arena 2005-2007. Under en kort period spelade tyskan Anja Mittag för Karlstadsklubben. Senare blev hon en världens allra bästa spelare.

Tyskland mot Japan i dam-VM 1995 på Tingvalla.

Två stora internationella fotbollsmästerskap för damer har spelats på Tingvalla. Den 5-18 juni 1995 arrangerades VM i Sverige och Tingvalla blev arena för sju av matcherna. Bland andra kvartsfinalen mellan Norge och Danmark (3-1)-

Blott två år senare, den 29 juni-12 juli, delade Sverige och Norge på arrangörskapet för EM. Nu hade Sverige Tingvalla som hemmaarena i gruppspelet. Den 9 juli blev Tyskland Sveriges semifinalmotståndare i Karlstad. Efter önskemål från tysk tv spelades matchen redan klockan 14. Trots det blev publiksiffran 4 246, rekord för damfotboll på värmländsk mark. Matchens enda mål gjorde Bettina Wiegmann i den 84:e minuten.

Officiellt publikrekord

Publikrekordet på Tingvalla sattes på en träningsmatch i herrfotboll, den 21 augusti 2000 då 10 421 åskådare trängdes på läktarna och runt staketen.

19-faldige landslagsspelaren Attilio Lombardo berömde Carlstad Uniteds optimistiska spel mot Lazio. Efter en halvlek satte han sig på pressläktaren och rökte cigaretter.

Självklart var det inte vilken träningsmatch som helst, utan den värmländske tränarikonen Sven-Göran Eriksson som med sitt nyblivna italienska mästarlag Lazio kom ”hem” för att möta nybildade Carlstad United. Lazio vann med 5-1. Unitedmålet gjorde Jonas Pettersson.

Den 21 juli sju år senare kom ”Svennis” Eriksson tillbaka till Tingvalla och den gången med Manchester United. Matchen mot Carlstad United slutade 4-0 inför 8 340 åskådare.

Karlstad BK har också haft internationella finbesök på Tingvalla. Bland andra i augusti 1988 då Manchester United med exempelvis Mark Hughes, Gordon Strachan och 16-årige västeråsaren Jonny Rödlund vann med 6–0 inför 3 462 åskådare. Unitedmanager var Alex Ferguson.

Ett år tidigare vann Peter Beardsleys och John Aldridges Liverpool med 3–0 mot KBK inför 5 567 åskådare. 1978 spelade KBK mot Tottenham på Tingvalla. Londonklubben vann med 4–1.

Jonas Pettersson utanför Tingvalla där han 2000 gjorde mål mot Lazio.

Heta ”tomtedanser”

Tingvalla IP var under många år även bandyarena. Först 1967 flyttade ”leken med det röda nystanet” över till Tingvalla isstadion.

Det var heta duster mellan ”Rödtomtarna” från Karlstad och ”Blåtomtarna” från Slottsbron.

Det var på Tingvalla IP som Karlstads-Göta spelade sina hemmamatcher och där spelades även SM-finalen mot Västerås SK 1935 (5-2). 6 705 tittade på.
Stora publikdragare var även derbyna mot Slottsbron, såväl tränings- som seriematcher. Matcherna kallades ”tomtedanser” eftersom Göta spelade i röda luvor och Slottsbron i blå. Mötena benämndes också VM för Värmlandsmästerskap eller till och med världsmästerskap. Världsstjärnor fanns ofta i båda lagen.

”Tomtedansen” på Tingvalla 1938 lockade officiellt 9 866 betalande åskådare, men det var över 10 000 inne på Tingvalla. Före matchen var det fyrdubbla köer på hela Malmtorgsgatan, ända från teatern. Det kunde ha blivit kaos och panik om man bara släppt in så mycket folk som egentligen var tillåtet, 6 300, och sedan satt lapp på luckan. Götaledaren Eric ”Pampen” Borgström löste situationen genom att öppna extragrindar. Efter matchen berömde han polisen får rådigt ingripande och lyckades på så sätt undvika reprimander från ordningsmakten.

 

Karrlstads-Götas allsvenska ishockeylag. Bakre raden: Olle Larsson, Hugo Hansson, Olle Falk, Lasse Westerdahl, I Södergren och E Wennerberg. Främre raden: ”Gytten” Jonasson, Gösta Axelsson och Herman Jonasson.

Långt före Färjestad

Karlstads-Göta var även Värmlands första klubb på Sveriges högsta serienivå i ishockey. Det var säsongen 1944-1945 ett gäng från Götas bandylag dubblerade. På de tio ishockeymatcherna blev det idel förluster och 24-101 i målskillnad. Värsta bakslaget var 1-22 mot Hammarby hemma på Tingvalla IP.

Amerikanska fotbollsklubben Carlstad Crusaders har också haft Tingvalla som hemmaborg och det har spelats tre SM-finaler för herrar där.

Tingvalla har även använts för isracing, skridsko, orientering och en hel del annat.

Inofficiella publikrekord

Kenneth Axelsson, som under många år jobbade med stora arrangemang i Karlstads kommun, tror att det vid minst två tillfällen kan ha varit ännu mer folk inne på Tingvalla än under Laziomatchen 2000 och ”Tomtdansen” 1938.

  • Nationaldagsfirandet den 6 juni 1999 kan vara det inofficiella publikrekordet. Det har uppskattats till 15 000-20 000 åskådare. Men eftersom det inte såldes några entrébiljetter är det just bara uppskattningar. Hela kungafamiljen, utom prinsessan Madeleine, var på plats och det var riktigt bra väder.
  • Även på Göta-joggen 1984 var det enormt mycket folk. Det var bortemot 14 000 löpare anmälda och målgången var på Tingvalla. Men hur stor gratispubliken var och hur många löpare som var inne på arenan samtidigt fick vi aldrig veta.

 

Vad som nu ska ske med den klassiska Karlstadsarenan är ännu inte helt bestämt. Men det lutar åt att den rivs och ger plats för bostäder och kontorshus.

Idrotten borde dock få ett rejält minnesmärke på området. Varför inte gjuta den gipsstaty av släggkastarprofiolen ”Massa” Lind, som nu står undangömd inne i Karlstads polishus?

”Massa” Lind som gipsstaty i Karlstads polishus.

Text: Håkan Kamp